Månadens andakt är skriven av Carl Olof Rosenius. Han var en svensk väckelsepredikant i Stockholm och redaktör för tidningen Pietisten 1842-1868. Han är en av Sveriges mest lästa religiösa författare och en av den svenska 1800-talsväckelsens främsta ledargestalter. Han spelade en viktig roll vid bildandet av Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS).

Jag har försökt göra en någon moderniserad version av den snåriga gammalsvenskan för att få en lite mer lättillgänglig text. Bibelcitaten har jag hämtat från Svenska folkbibeln. Om någon känner sig hugad finns mer att läsa av Rosenius här: http://runeberg.org/betrakt/ 

Mer om Rosenius finns att läsa här:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_Olof_Rosenius

Den 31 mars

I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. (Kol. 1:14)

Om nu någon frågar: ”Då likväl icke alla varda saliga, hur skall jag då veta, att jag har förlåtelse och nåd hos Gud?” Så svaras: Du måste börja med att tro på Gud och hans ord, att höra, tro och omfatta den nåd, som icke alla har.

”Vad är det för nåd, som alla har, även de otrogna”? – Svar: En försonad Gud, en förvärvad syndaförlåtelse, som väntar på dem, om de blott vill komma och ta emot den.  

”Vad är det då, som icke alla har?” Svar: Ett mot Gud försonat hjärta, en tro, som emottager syndaförlåtelsen och lever i Gud.

”Var står sådant skrivet?” I 2 Kor. 5 står: ”Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord”. Så ber vi nu i Kristi ställe: låt försona er med Gud!” I Rom 5 står: ”medan vi var Guds fiender, blev (vi) försonade med Gud genom hans Sons död.” I Kol. 1 står: ”I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder.” I Sak. 3 står: ” Se den sten (Kristus)…jag skall gravera in en inskrift på den, säger HERREN Sebaot. Och jag skall utplåna detta lands missgärning på en enda dag.” I Gal 3 står: ”Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.”

Så talar Skriften. Här står ju uttryckligen, att Gud i Kristus försonade med sig själv, icke de trogna blott, utan världen, och att den försoningen innebar och verkade, att han förebrådde dem icke deras synder; och sådant skedde i Kristus, icke i vår omvändelse. Men att han nu förmanar människorna: Låt försona er med Gud – detta är allt som nu skall ske. Här står, att vi förlikades med Gud genom hans Sons död, icke genom vår ånger, bättring, allvarlighet, bön eller tro – vilket allt icke behövs därtill, utan endast för att vi skall ta emot den nåd som redan finns – nej, här står: Den stund vi ännu var ovänner. Här står, att förlossningen, som skedde genom Kristi blod, var detsamma som syndernas förlåtelse; ja, att synderna togs bort på en dag, nämligen då den kostliga stenen ”hörnstenen”, blev uthuggen. Här står, att vi förlossades av Kristus ifrån lagens förbannelse på den dagen, i den stunden, då hand blev en förbannelse för oss, vilket skedde då han hängde på trä. Ack ve, att världen icke vet, vad som har skett! Att hon icke känner vårt släktes historia. Icke vet att människosläktet också har en gång blivit friköpt, är förlossat, förvärvat och vunnet ifrån alla synder, ifrån dödens och djävulens våld, lika visst som att det en gång har fallit i synd!

Se då här: Denna syndaförlåtelse, denna förlossning, som nu är nämnd, den tillhör varje människa, from och ofrom, trogen och otrogen. Du må vara hurdan du kan, så är åtminstone dina synder borttagna, utplånade, förlåtna, kastade i havets djup – detta skedde i Kristi dödstimme. Blir du fördömd, så sker det icke för dina synder, utan för din otro, ditt bortoblivande. Vill du åter komma till Gud, bli hans egen och ha hans nåd, så finns inget hinder, du är varje stund kärkommen. Såsom Herren själv säger: ”den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.” Här finns inga undantag, utan den som åkallar Herrens namn, han skall bli frälst. Vem som helst, den som vill, var och en, och om dina synder än är blodröda – så lyder den store, barmhärtige Herrens egna ord. Här finns då inget undantag, vilket kommer av att all synd är betald, hela världen försonad. När då någon är i nöd över sina synder och aldrig kan få visshet om förlåtelse, så är felet, att han icke tror Gud, icke håller Gud för sannfärdig, icke vill giva akt på vad Kristus har gjort, eller vad Gud säger i ordet. Ja, att han ”gör Gud till en lögnare”, vilket är helt förskräckligt. Men är det så, att någon vill tro Gud på orden, men endast icke kan få det in i hjärtat så skall Gud snart förläna honom en större trons gåva och han skall få vittnesbörd i sig själv, att alla hans synder verkligen är borttagna, att han är iklädd hela Kristi förtjänst, att han är ett Guds älskliga barn..