Meditation och kontemplation

Richard Baxter (1615–1691)

 
Genom meditation kan vår själ ta till sig sanning för att få näring och bli uppbyggd. Gud befallde Josua ” Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha framgång.”(Josua 1:8). Liksom matsmältningen förvandlar mat till hälsa omvandlas en förtröstan på Bibeln till ett liv med Bibeln.

Gud har skapat själen med en förmåga att förstå det himmelska. Hur skulle vi kunna uppskatta välluktande blommor om vi inte kunde känna dofter? Vad skulle musik tjäna till om vi inte kunde höra?  Hur skulle vi ha kunnat njuta av mat och dryck om vi inte kunde känna smaker? Så vad skulle då all den  himmelska härligheten ha att ge oss om vi inte kunde älska och känna glädje.

Ett misstag som kristna begår är att tro att meditation är något som man bara gör i tankarna. Alla som studerar kan använda sin hjärna för att tänka på sådant som han eller hon avskyr. Men det är inte så vi mediterar över himlen. Det krävs mer, förstår ni, än att bara tänka på himlen. Precis som vissa typer av motion anstränger hela kroppen så omfattar meditationen hela själen. David beskriver en välsignad man på följande sätt – (han) ”har sin glädje i HERRENS undervisning och begrundar hans ord dag och natt” (Ps 1:2).   

Vår meditation bör vara både spontan och planerad. Precis som vi både planerar en tid för bön och sänder upp en spontan bön var än vi är, så bör det vara på samma sätt med meditationen. När den är planerad så ägnar vi oss helt och hållet åt detta. När den är spontan så kan vi tänka på Gud och himlen mitt uppe i alla våra åtaganden. Fastän jag vill uppmuntra er att utöva meditationen i vardagssysslorna så vill jag också övertyga er om att regelbundet avsätta en stund av dagen. … Tänk inte, som världens människor gör, att denna form av meditation gör dig mentalt instabil. Blir fången mentalt rubbad av att tänka på sin befrielse, eller den lidande som ser fram emot helande, eller den fattige som tänker på framtida rikedom? Naturligtvis inte! Det är mer troligt att en människa blir frustrerad och mentalt sjuk av att leva i en ond värld utan något hopp om befrielse. Kunskapens enda fiende är okunnigheten. De enda som har något emot detta är de som inte känner till det eller aldrig har praktiserat det.

Vad gäller den bästa tiden för denna himmelska kontemplation så vill jag ge rådet att den bör vara planerad, ske ofta och vid en läglig tidpunkt.

Bestäm en viss tid. Detta kommer att hindra frestelsen att hoppa över den. En del människor har inte kontroll över sin tid och kan därför inte bestämma en viss tid. En del är så fattiga att de familjens behov inte ger dem denna frihet. Dessa personer bör ta tillfället i akt och meditera och be så mycket de kan under arbetet. De som har mer tid över efter sitt världsliga arbete, och som kan bestämma sin egen arbetstid, bör planera in en bestämd tid för sin meditation.

Låt det bli något både ofta förekommande och inplanerat. Hur ofta kan jag inte bedöma eftersom människors omständigheter varierar. Men generellt så säger Skriften att den ska ske ofta när den nämner meditation dag och natt. För de som kan utesluta andra sysslor så ger jag rådet att det ska ske åtminstone en gång om dagen. Att det är något som man gör ofta är speciellt viktigt för att förhindra blyghet mellan din själ och Gud. Ett flitigt umgänge leder till vänskap och vänskap ger mer kärlek och glädje. Det skänker förtroende. Den viktigaste anledningen till att meditera är att ha gemenskap med och vara Guds vän. Därför, om det är något som du endast sällan kommer till så kommer du att förbli en främling. När en man upplever sitt behov av Gud och är tvungen att söka hans hjälp i nödens stund, så är det en stor uppmuntran att gå till en Gud som man känner. Den himmelskt sinnade kristne säger ”Jag känner honom. Jag har kommit hit många gånger förut. Det är samma Gud som jag talar med varje dag. Vi känner varandra.” Hur annorlunda är det inte för den som i desperation är tvungen att söka Gud och tänker, ”Jag är inte förtrogen med det himmelska tronrummet och jag känner knappt den Gud som jag måste tala till.”

Speciellt inför döden när vi omedelbart ska komma inför Gud och gå in i hans eviga vila, så märks skillnaden allra tydligast. Vilken glädje att tänka ”Jag är på väg till den plats som jag dagligen har besökt, till den plats där jag ofta har smakat glädje, till den Gud som jag ofta har mött under min meditation.” Å andra sidan, vilken skräck att tänka ”Jag ska dö och lämna den plats som jag känner för att komma till en plats som är främmande för mig.” Jag är övertygad om att det är på grund av att man försummar denna plikt som döden så ofta, även för fromma människor, är något ovälkommet och obehagligt. Jag uppmanar er därför att meditera ofta.

Människor är klumpiga när de gör något de inte är vana vid. Om man gör något ofta så blir man van vid arbete och det blir lättare och något som ger glädje. Backen som fick dig att flåsa och flämta första gången du gick uppför den kan du lätt springa uppför när du blivit van vid den.

Om du har kommit nära Kristus i din heliga begrundan och har värmt ditt hjärta vid kärlekens eld men endast sällan kommer dit, så kommer din tidigare kyla att återvända. Detta är speciellt sant när det rör sig om något så andligt som går på tvärs mot människans syndiga natur.

(Del 1 - fortsättning följer nästa månad)

Richard Baxter
1615-1691