Frälsningen är så slutgiltig att en troende, som har blivit pånyttfödd, inte kan bli mer född, mer frälst. Vi är fullkomligt och slutgiltigt accepterade i den Älskade, Jesus, och det är omöjligt för oss att bli mer accepterade (Ef. 1:6).
Denna förtröstan utgör den största motivationen till att tjäna Gud.
Fastän Gud kallar oss sina medarbetare så är det bara han som verkligen vet hur verket ska utföras.
Att finna en praktisk jämvikt mellan vila och arbete har varit ämnet för djupa teologiska studier och dispyter ända sedan Jesus sände ut de första lärjungarna.
Arbetar vi eller vilar vi?
Om vi inte inser värdet av att ha en personlig relation med Gud kommer vi inte att kunna höra hans kallelse för vårt liv.
Han har inte kallat oss att arbeta i ett religiöst varuhus.
Han har satt oss i en familj.
Gud är inte vår chef. Han är vår far, som bryr sig om oss.
Gud utbildar oss inte till att bli bättre försäljare av hans produkt.
Han undervisar oss om sig själv.
Under den sista tiden Jesus hade med lärjungarna på jorden satte han inte press på dem med en ännu intensivare träning. Vi kan alla se att de var helt oförberedda, inte alls klara.
Jesus utsatte dem inte för en än hårdare press, han förberedde en frukost åt dem! (Joh. 21:12)
Frälsningen får oss att se de gärningar som Gud har berett, inte för att vi ska utföra dem, men för att vi ska ”vandra i dem” (Ef. 2:10)
Gud söker vandringsmän inte pratkvarnar.
I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. (Ef. 1:5-8)
När de kom i land, fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. 10 Jesus sade till dem: "Bär hit av fisken som ni fått." Simon Petrus steg i båten och drog in nätet. Det var fullt av stora fiskar, etthundrafemtiotre stycken. Och fast de var så många gick nätet inte sönder. Jesus sade till dem: "Kom och ät." Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var. De förstod att det var Herren. Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. Detta var tredje gången som Jesus uppenbarade sig för lärjungarna sedan han hade uppstått från de döda. (Joh. 21:9-14)
Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem. (Ef. 2:8-10)
