Ge upp livet på ytan – vinn djupare liv

Pastor Thomas Schaller

Planerna i en mans hjärta är som djupt vatten, en man med förstånd hämtar upp dem. (Ordspr. 20:5)

Nyligen på sommarkonferensen i Finland talade vi om hur hjärtat längtar efter att lära känna Gud på djupet. Det är så vanligt att vi bara lever på ytan, men det tillfredställer inte. Kristus, han som urskiljer, skär rätt genom lagren i det ytliga liv vi lever och det ytliga sätt vi tänker på och talar direkt till vårt hjärta, klart och tydligt. Det är därför vi älskar honom.

När drottningen av Saba reste flera hundra mil för att ta reda på mer om Salomo och hans rike så måste hon att sett sitt övertag. Hon hade mycket guld, exotiska kryddor och fantastiska gåvor med sig. Men Salomos vishet gjorde henne andlös. Rollerna blev ombytta. Han talade till hennes hjärta. Finns då inte en som är större än Salomo bland oss?

Det finns saker i livet som gör att vi flyter upp till ytan som en kork. Rädslan att inte bli accepterad av andra i en grupp, behovet av kärlek och att betyda något och även våra kroppsliga behov av mat, vatten och tak över huvudet drar oss upp till ytan. Här svälter vi. Här frestas vi. Här slits vi itu. Här syndar vi.

I Johannesevangeliet ser vi samspelet mellan det “ytliga folket” och Kristus och hans genomträngande ord. Vi skulle kunna använda historien i Johannes 5 som en analogi till att leva på ytan och kraftlösheten i detta.

Man berättade vid den tiden att en ängel gick ner i dammen och rörde vid vattnet. Och där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år (Joh 5:4, 5). Mycket händer på ytan, men det sker ingen riktig förändring. En massa ord, en massa väsen, men inget överväldigande. Vattnet på ytan hjälpte honom aldrig utan förvärrade bara hans problem.

Vi kan jämföra med en annan historia från samma evangelium. Där står: Jesus svarade henne: "Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten." Hon sade: "Herre, inte ens en skopa har du, och brunnen är djup…

Å ena sidan, när jag lever på ytan sker ingen förändring i mig. Å andra sidan, Kristus är fascinerande, fantastisk och välgörande frimodig och verklig. Att tjäna handlar inte om att människor försöker vara trevliga, eller har förmågan att vara social och trivs med det. Det handlar om en fantastisk förändring.

Viljan att tjäna föds i människors hjärta när Kristus går bortom lagren och visar sig själv för dem. De motiveras nu på nytt. De tänker på ett nytt sätt. De känner honom. Deras liv är nu nytt. Som i Höga visan är den älskade hänförd av sin älskare. När vi har mött honom och förstått hans förståelse och kärlek för oss så kan vi glädja oss över det djupa vattnet. Vi har skapats för att älskas av inget mindre än den oändlige Guden.

Det är lätt att leva ett ytligt människoliv. Vi njuter t o m av det för ögonblicket.

Som Blaise Pascal har sagt “Människan är så oerhört mycket mer än människa”. Vi lurar oss själva om vi inte har mött Kristus, om vi inte har mött denna utmanande person, och om vi inte har åtnjutit den underbara befrielsen av att hållas ansvariga av dessa genomträngande, kärleksfulla och förlåtande ögon, och hör orden ”frid vare med dig”.