Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan (Jesaja 57:15).

Gud är å ena sidan stor och upphöjd men han är också så nära oss, så personlig.

Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss (Apg 17:26-27).

Lägg märke till frasen ”han är inte långt borta från någon enda av oss”. Du kanske kommer ihåg tiden innan du blev kristen, hur det kunde kännas som om Gud var väldigt långt borta. Eller så kanske du upplever just nu, fastän du är troende, att Gud verkar vara mycket avlägsen. Men Bibeln påminner oss gång på gång om att Gud aldrig är långt borta.

Låt oss se på tre olika aspekter av detta. Det första är att frälsningen är nära. I Rom 10:8-10 står, att tron föds i människors hjärtan när Guds ord förkunnas. När tron föds är vi bara ett enda beslut från Gud. Vi behöver inte prestera något eller rensa upp i våra liv innan vi kommer till honom. Det är omöjligt för den ofrälsta människan att göra något för Gud. Det enda vi kan göra är att födas på nytt och låta Guds Ande bo inom oss. Det ögonblick vi tar emot honom börjar Gud förändra våra liv eftersom han nu finns inom oss. Det är så oerhört viktigt att vi inte vänder på det hela.

Vi människor har så många tankar och problem, och så många ursäkter att komma med. Religionen säger oss att vägen till Gud är lång och svår. Det är som ett berg vi ska klättra upp för som är så högt att vi aldrig kommer att klara av det. Men Bibeln säger att Gud är nära. I stället för att vi klättrar upp till honom har han kommit ner till oss genom Jesus Kristus och vi är endast ett beslut från honom. Ett exempel på detta är den ångerfulle rövaren som hängde bredvid Jesus vid korsfästelsen. Han insåg att han var en syndare och att Jesus var rättfärdig trots att han hängde på ett kors. Gud var hos honom. Det ögonblick han erkände sin synd och sträckte sig mot Jesus (bildligt talat) blev han räddad. Fariseerna hatade Jesus eftersom de hatade den nåd som han gav. Kunde det vara så enkelt att en prostituerad kvinna eller en skatteindrivare kunde få förlåtelse bara genom att tro? Måste de inte först visa sig värdiga? Om vi tänker så har vi inte förstått nåden överhuvudtaget.

Det andra är att kallelsen är nära. Vi har alla en kallelse. När vi hör det ordet kanske vi tänker på en gammal gråhårig missionär i en kyrkan som har levt i ”Långtbortistan” och aldrig fick uppleva livets goda. Vi tänker oss att det bara är vissa människor som har en kallelse, men i 1 Kor 1:9 står det att vi alla har blivit kallade till att ha gemenskap med hans son. Det är vår kallelse. I Ef 4:1 står det att vi ska vandra värdigt den kallelse vi har fått. Det grekiska ordet för kallelse här är parakaleo, vilket betyder att något håller oss sällskap, någon går vid vår sida, alltid. Det är kallelsen. Jag är kallad till gemenskap med Guds son och han vill att jag ska lära känna honom. Först när jag känner honom i mitt hjärta kan han sända ut mig. Återigen, låt oss inte vända på det hela. Jag måste känna uppdragsgivarens hjärta annars är det lönlöst. Kallelsen är nära. Gud kallar oss mitt i vardagen precis som han kallade Petrus och Andreas när de bara förväntade sig ännu en vanlig dag ute med fiskebåten (Matt 4:18-19). En dag möter de Jesus och han säger bara ”Kom, följ mig!”. Kallelsen är så nära.

Den tredje punkten är att Guds perfekta vilja är nära. I 1 Joh. 1:9 står det ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet”. Ibland blir vi helt överväldigade när vi inser hur vi har trasslat till vårt liv, och hur långt borta från Guds vilja vi har hamnat. Vi börjar kanske bortförklara synderna och analysera våra liv när det enda Gud vill att vi ska göra är att bekänna inför honom. Gud har lovat i Rom 8:28 att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Allt är för vår skull (2 Kor 4:15). Gud talar till oss på olika sätt, genom predikningar, konferenser och andra kristna. Försök inte komma tillbaka till Guds vilja på egen hand. Det är dömt att misslyckas. Bekänn inför Gud och låt honom ”göra jobbet”. Han är nära! Bara en bekännelse behövs. Guds perfekta vilja är endast ett beslut borta.