En högre Sanning    

De senaste två åren har jag ofta tänkt på vad Sanning är. För många är detta en icke-fråga, Vem bryr sig om vad sanning är? Miroslav Volf ställer frågan i sin intressanta bok, ”The End of Memory” hur vi kan vara säkra på att vi minns rätt i en värld där allt, oss själva inbegripna, har gått så snett. Att minnas rätt är den ena sidan av sanningen. Att medvetet glömma är den andra. Sanning sträcker sig långt bortom fakta. För sanningens skull måste somt glömmas. Volf har rätt, vi vet egentligen inte vad vi borde glömma och vad vi borde komma ihåg. Det är möjligt, ja till och med troligt, att vi glömmer fel saker. Vi kan trösta oss med vad Gud har sagt, han har valt att glömma vår synd (Jer. 31:34). Vore det inte så skulle himlen vara en pinsam plats.

 
En av de bästa definitioner av sanning som bibeln ger finns i Fil 3:13 ”jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför”. Jag kan tappa minnet och glömma vem jag är men jag kan inte förlora Jesus.

 
Sanningen är större än vår värld. Jesus Kristus är Sanningen. Allt som jämförs med honom mister sin auktoritet. Vad Kristus en gång gjorde har gjort det möjligt för Gud att kunna glömma.  När Kristi händer spikades fast på korset fanns våra namn för evigt skrivet i hans händer (Jes. 49:16).

 
Detta kommer alltid att bli ihågkommet i himlen.

 
Att minnas rätt i denna fallna värld är endast möjligt i den Helige Ande. Javisst är vi skyldiga, men en högre Sanning säger oss att Kristus tog vår skuld på sig. Kristus är den högre Sanningen.

Pastor M. Sirviö