Oswald Chambers My utmost for his highest (28 februari)
Nu vet vi... Jesus svarade: "Nu tror ni… Se, den tid kommer, ja, den har redan kommit, då ni skall skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam (Joh 16:30-31)
Många kristna har lämnat Jesus Kristus allena och ändå försökt tjäna honom utav pliktkänsla eller för att deras egen urskiljningsförmåga säger dem att det finns vissa behov. Orsaken till detta är att man saknar Jesu uppståndelseliv. Vår själ har förlorat den nära kontakten med Gud genom att vi förlitar oss på vår egen religiösa insikt (se Ordspr 3:5-6)*. Det är inte så att vi syndar med avsikt och det följer inget straff. Men när någon inser att han har satt upp hinder för att kunna förstå Jesus Kristus och att han har försorsakat sig själv ovisshet, sorg och svårigheter, så måste han återvända skamsen och ångerfull.
Vi måste förtrösta på Jesu uppståndelseliv så mycket djupare än vi gör nu. Vi bör göra det till en vana att ständigt rådfråga honom om allt, i stället för att själv fatta våra förnuftiga beslut och sedan be honom att välsigna dem. Han kan inte välsigna dem. Det står inte i hans makt att göra det, och dessa beslut är helt avskurna från verkligheten. Om vi gör något bara utav pliktkänsla så försöker vi leva upp till en norm som tävlar med Jesus Kristus. Vi blir högmodiga och arroganta, och vi tror att vi vet vad vi borde göra i varje situation. Vi har satt vår pliktkänsla på tronen i våra liv, i stället för att låta Jesu uppståndelseliv inta främsta platsen. Vi uppmanas inte att vandra i vårt samvetes ljus eller i pliktkänslans ljus, utan att vandra i ljuset, liksom han är i ljuset (1 Joh 1:7). När vi gör något av pliktkänsla så är det lätt att förklara orsaken till våra handlingar för andra. Men när vi gör något på grund av att vi lyder Herren så finns ingen annan förklaring – bara lydnad. Detta är orsaken till att en kristen så lätt kan förlöjligas och bli missförstådd. (Övers. Webbmoster)
