Intervju med Jon Post, missionär i Kirgizistan
Under sommaren hade Nådens mission i Stockholm besök av Jon Post och två av hans barn, Christy och Daniel. Familjen Post har jobbat som missionärer i Östeuropa i många år, först sex år i Ryssland och sedan sju år i Bisjkek, Kirgizistan. Kirgizistan är ett mycket bergigt land i det inre av Centralasien, gränsande till Kazakstan i norr, Kina i öst, Uzbekistan i väst och Tadzjikistan i syd och väst, beläget på nordsidan av den stora bergskedjan Tian Shan. Kirgizistan har 5 146 281 invånare enligt en uppskattning från 2005. Bland religionerna utmärker sig islam (75% av befolkningen; enligt annan uppskattning 95%), och rysk-ortodox kristendom (20%). Mindre grupper är ukrainskt-ortodoxt och protestantiskt (främst lutheraner och baptister) kristna.
Webmoster: Hur är det att leva i ett land som domineras av islam? Kan du ge exempel på någon skillnad mellan kristendomen och islam.
Jon Post: Jag upplever att islam är något som ofta påtvingas av andra människor. Till skillnad från kristendomen, så väljer man inte islam. Det är ett socialt tryck att vara muslim. Jag kan ge ett exempel. En muslimsk familj jag mötte blev helt förundrad när jag vittnade för dem. De förstod att den kristne Guden var så underbar, att han älskar oss och ger oss friheten att välja om vi vill följa honom eller inte.
Ibland använder Gud drömmar för att förbereda människors hjärtan, det har jag själv stött på flera gånger. Gud verkar på ett övernaturligt sätt för att nå dessa människor som aldrig har hört evangeliet, och om de har hört så har det varit ett förvrängt evangelium, fullt av osanningar.
WM: Hur är det att vara missionär i Kirgizistan, måste ni arbeta i det fördolda?
JP: Nej, men vi kanske inte står i ett gathörn och evangeliserar … men vi måste inte gömma oss. Regeringen vill att utländska religiösa arbetare ska registrera sig, men inte alla gör det. Fast jag är säker på att man är medveten om att vi är där. Vi kan i alla fall vittna på olika sätt, fast det gäller att vara vis när man pratar med människor. En annan sak som vi måste vara försiktiga med är att ibland omvänder sig människor eftersom de tror att de på så sätt ska kunna komma till väst.
WM: Vad händer när någon konverterar till kristendomen?
JP: Ibland blir man utstött ur sin familj och bygemenskapen. Det händer att människor blir dödade, fast inte så ofta, pga att man förkastar islam.
WM: Vad för slags arbete kan vi utlänningar ta om vi vill tillbringa en tid i ett land som Kirgizistan?
JP: Många utlänningar undervisar engelska. Efterfrågan på engelsklärare är stor.
Ofta får vi höra om problem med att växa upp som missionärsbarn, men när frågan ställs till Christy och Daniel får vi ett något annorlunda svar. Christy var 1 och ett halvt år när familjen flyttade till Kaliningrad och bodde där i nästan sex år. Sedan flyttade man tillbaka till USA i tre år och Christy glömde den ryska hon lärt, men sedan flyttade de till Kirgizistan och pratar nu flytande ryska.
WM: Längtar du efter att vara hemma?
Christy: Menar du Amerika eller Kirgizistan? Det är väl så att jag har två hemländer. I USA finns vår församling och min familj. Egentligen är jag inte hemma på något ställe, om det fanns en möjlighet att blanda USA och Kirgizistan så skulle det vara mitt hem här på jorden.
WM: John, tror du att uppväxtmiljön har påverkat dina barn?
JP: Jo, definitivt. När barnen blir lite större så märker man hur andra barn beter sig och vilka värderingar de har, de reflekterar ju kulturen de lever i. Jag tror faktiskt inte att jag skulle vilja att mina barn växte upp i USA, eller i något annat land i västvärlden, på grund av den materialism och den sensualitet som genomsyrar samhället. I Kirgizistan finner vi inte samma kulturella normer, men där finns andra problem. Man är t ex mycket klanmedveten. Jag tror det är nyttigt för oss att leva i en annan kultur en tid, då ser man den andliga striden mycket klarare.
 Läs mer om Kirgizistan här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kirgizistan
|
